[:sv][vc_row iron_row_type=”full_width” iron_remove_padding_medium=”” iron_remove_padding_small=”” iron_overlay_pattern=”” iron_parallax=”parallax” iron_bg_video=”” css=”.vc_custom_1438788101856{background-image: url(https://veravinter.portablamedia.se/vinterarchive/wp-content/uploads/sites/4/2015/06/om.png?id=2979) !important;}”][vc_column][vc_empty_space height=”420px”][/vc_column][/vc_row][vc_row iron_row_type=”in_container” iron_remove_padding_medium=”” iron_remove_padding_small=”” iron_overlay_pattern=”” iron_parallax=”” iron_bg_video=””][vc_column][vc_empty_space height=”60px”][vc_row_inner][vc_column_inner][vc_column_text][dropcap]En[/dropcap] sann berättare, skrev Dagens Nyheter när Vera Vinter solodebuterade på Sony Music 2012 med albumet ”Idyll”. Våren 2016 släpps hennes andra fullängdsalbum ”Monsterland”. Tio spår där hon bygger vidare på en lång textburen tradition inom svensk rock och pop där artister som Eva Dahlgren, Thåström och Lisa Ekdal gått före.
Om albumet Monsterland
Vera Vinters andra album är inspirerat av sena kvällar framför analoga monstersyntar på EMS-studion med viljan att sammanfoga framdrömda världar med röster, ord och melodier. På sitt andra album har hon samarbetat med producenten Johannes Berglund (The Knife, Jenny Wilson och Amason).
Den värld som träder fram i Vera Vinters ”Monsterland” har all den skönhet, kärlek, sorg och saknad som omfattas av den mänskliga belägenheten, vår utsatthet: The Human Predicament. Musiken är svindlande vacker, klangrik, dynamisk, men döljer även ibland djupa dissonanser, antydda klanger från det bottenlösa. Denna vår värld, Sagolandet, Monsterlandet, är landet där kärleken förråds, minnen gör för ont att bäras, där hjärtan slutar slå och allt och alla till sist faller. Monstren som bebor detta förföriskt vackra land har varken horn eller klövar, de är insvepta i den tysta iskalla hetta som endast förlorad kärlek och hjälplös längtan kan frambringa.
Vera Vinter leder oss så genom skogar, hus, rum, hon leder oss över Norrmalmstorg och längs Volgas stränder. Hon sveper över denna värld av skönhet, men också av ofattbar grymhet och sorg. Hennes andungar simmar bland huggormarna. Hon tappar fotfästet, faller, men i hennes fall uppenbaras alltid en nåd. I Allt kött är hö föds allt på nytt, hon faller, men hon faller upp till dig. Denna förlösande paradoxala rörelse som beskrivs i det omvända fallet, fallet som vänder uppåt, som berör bägge polerna och sedan går bortom allt, uttrycks kanske starkast i Sicksack. Vi ska alla falla, skriver hon, falla genom molnen ned till havets botten, upp till solen, långt från jordens dofter. Denna förlösande “dialektiska lycka” som bara kan nås genom vårt möte och vår fulla acceptans av både glädjen och sorgen, tycks vara Monsterlandets dolda hopp om frälsning, försoning.
I Monsterland kan annars skuggorna bli övermäktiga, fylla oss med fasa för kosmos likgiltighet. Spelar något någon roll? Vera Vinter frågar: Om ett hjärta slutar slå, flyter Volga långsammare då? Finns sången om ingen hör den? Ljuden kanske finns om någon lyssnar, skriver hon. Monsterland lämnar dig med en bitterljuv upplevelse av det sanna och det sköna. En sanning, en musik och en röst att bära med sig.
Mats Lindberg, januari 2016
[/vc_column_text][/vc_column_inner][/vc_row_inner][vc_column_text]
Recensioner, citat & artiklar
[/vc_column_text][vc_column_text]”Veras texter växlar skickligt mellan det personliga och det universella.”
SVERIGES RADIO P4, 15/2 2016
“…något som fängslar och blänker till…”
DAGENS NYHETER, 3/2 2016
“Vinter bearbetar alltjämt lika delar intryck från tystnaden i Stora Lappträsks skogar som från Stockholms urbana puls. Det resulterar i att en del av hennes nya låtar för tankarna till norska elektroduon Röyksopp.”
SYDSVENSKAN, 12/2 2016
”Norrbotten är ursprunget, Stockholm katalysatorn..”
DAGENS NYHETER, 3/2 2016
“Det är en rasande vacker röst och krispiga melodier som Vera Vinter presenterar på ”Monsterland”.
UNT, 3/2 2016
“…nu kombineras kärlekssorger med både norrsken och ”Norrmalmstorg”
DAGENS NYHETER, 3/2 2016
”Bästa spår: Sagolandet”
DAGENS NYHETER, 3/2 2016
“…tilltalet känns ärligt och direkt”
DAGENS NYHETER, 3/2 2016
“Singeln Huset, som både handlar om första sommarkärleken och döden, är svårslagen. ”
DUO NÖJE, 29/1 2016
”… en personlig favorit i Allt kött är hö, som för tankarna till Kent med sina glimrande gitarrslingor och magiska refräng.”
DUO NÖJE, 29/1 2016
”In i ett kyligare poplandskap”
UNG TRO, 5/2 2016
“Vera Vinter sjunger avskalade men ändå genomproducerade /…/ visor, som låter precis så som jag tänker mig att det ser ut i Norrbotten/…/ Kargt, vidsträckt, vindlande, men ändå mjukt, ombonat och skirt. Rösten är lite åt Anna Järvinen-hållet, öm, viskande och ljus, men mindre naiv. Bäst är titelspåret/…/”
NÖJESGUIDEN, 7/2 2016
”När Vera Vinter nu släppt in synthar på allvar, tagit några kliv från singer/songwritern och trampar nya stigar i ett kyligare poplandskap och sjunger med en drömmande dimhöljd stämma så är det inte svårt att spela skivan om och om igen.”
UNG TRO, 5/2 2016
“Stora Lappträsks snöprinsessa smyger sig på mig likt en viskning…”
DUO NÖJE, 29/1 2016
”…nya stjärnan på musikhimlen som hyllas för sina poetiska texter.”
NSD 12/1, 2013
”Med texter som blandar storstad med minnen från hembyn i norrbottniska Stora Lappträsk, med bara femton invånare, har Vera Vinter charmat Sverige med sin debutskiva Idyll.”
VK, 7/11, 2012
”…lika giltiga i den största av metropoler som i minsta lilla landsortshåla.”
SYDSVENSKAN, 10/10, 2012
”…debut som ger mersmak.”
FOLK & FÄ, 21/11, 2012[/vc_column_text][vc_empty_space height=”60px”][/vc_column][/vc_row][:en][vc_row iron_row_type=”full_width” css=”.vc_custom_1438788101856{background-image: url(https://veravinter.portablamedia.se/vinterarchive/wp-content/uploads/sites/4/2015/06/om.png?id=2979) !important;}” iron_parallax=”parallax”][vc_column width=”1/1″][vc_empty_space height=”420px”][/vc_column][/vc_row][vc_row iron_row_type=”in_container” iron_remove_padding_medium=”” iron_remove_padding_small=”” iron_overlay_pattern=”” iron_parallax=”” iron_bg_video=”” iron_bg_video_mp4=”” iron_bg_video_webm=”” iron_bg_video_poster=””][vc_column width=”1/1″][vc_empty_space height=”60px”][vc_row_inner][vc_column_inner el_class=”” width=”1/2″][vc_single_image image=”2161″ style=”vc_box_circle” border_color=”grey” img_link_large=”” img_link_target=”_self” img_size=”full”][vc_single_image image=”2203″ style=”vc_box_border_circle_2″ border_color=”grey” img_link_large=”” img_link_target=”_self” img_size=”full”][vc_single_image image=”2224″ style=”vc_box_border” border_color=”white” img_link_large=”” img_link_target=”_self” img_size=”full”][/vc_column_inner][vc_column_inner el_class=”” width=”1/2″][vc_column_text][dropcap]Det[/dropcap] finns ingen textförfattare av rang som inte målar med orden. Men nästan alla målar inre landskap, även när de använder sig av yttre miljöer och attribut. Vera Vinter gör tvärtom. Hennes texter är som tavlor eller fotografier som får dig att stanna i steget och bara titta. Vera är från Stora Lappträsk i Norrbotten. En hel del är hämtat därifrån. Det är inte New York, London, Paris eller Stockholm. Det är ingen metropol. Ingen rusningstrafik och inga klubbar som stänger i gryningen. Ingenting av allt det där som skildras överallt och precis hela tiden.
Det handlar om träd
Tallar på torr och mager mark
Skugga av gran
Mossa och kottar överallt
Det handlar om tid
Att lägga sig raklång på en sten
Och följa hur molnen ändrar form
Jag saknar faktiskt det.
Så sjunger hon i ”Det handlar om träd”. I en liten, pregnant bild, fångar hon stora, väldiga vidder. Veras debutalbum heter ”Idyll” men det handlar inte om en perfekt idyll, utan om avsaknaden av den. En längtan efter en sorgfri tillvaro som en gång fanns.
Skridskois på sjön
Rök i från min mun
Vantar utav garn
När jag var barn, när jag var barn
Inget skavde då
Himlen gick att nå
Idyll.
Musikaliskt ligger Veras musik i skärningspunkten mellan visa och pop. Hennes röst och texter är i centrum. Det är den starkaste ådran i svensk populärmusik. Från Bellman över Taube till Cornelis, Ulf Lundell, Plura, Toni Holgersson, Lisa Ekdahl, Lasse Winnerbäck, Melissa Horn – och många med dem. Bakom sig på plattan har hon ett fantastiskt band lett av gitarristen Ola Gustafsson (Lasse Winnerbäck, Ulf Lundell, Bo Kaspers Orkester, Peter LeMarc, med flera) och trummisen Andreas Dahlbäck (Anna Ternheim, Ulf Lundell, Peter LeMarc, Olle Ljungström, med flera). De har också producerat skivan.
Under inspelningen låg Veras exemplar av boken ”Och tiden blir ett förunderligt ting” (2007) av fotografen Sune Jonsson (1930–2009) i studion som en kompass. Sune är en av Sveriges främsta dokumentärfotografer genom tiderna. Han skildrade i första hand livet i Västerbotten.
– Sune är en av mina favoritfotografer. När jag bläddrade i hans bok för första gången kände jag ett slags släktskap och bokens bilder har fungerat som en vägvisare till känslan jag var ute efter för ”Idyll”.
Alla är välkomna att gräva i arkiven, men en kvalificerad gissning är att Vera Vinter är den första i svensk pophistoria att droppa namnet Sune Jonsson som inspirationskälla.
Veras väg in i musiken gick via hennes far som spelade gitarr och sjöng Jimi Hendrix, Stones, Dylan, Byrds, Beatles. Av honom fick hon lära sig ett par ackord och när hon fyllde sexton fick hon sin första gitarr och började skriva egna låtar, till en början var texterna på engelska. Allan Edwalls visor ändrade på det.
– Jag fick en box med Allan Edwalls visor i present och efter det kändes det ologiskt att inte skriva på svenska. Hans musik var så direkt och allt fanns där: det råa, det allvarliga och det vackra.
I november 2011 uppträdde Vera Vinter med sin akustiska gitarr på Bryggarsalen i Stockholm. I publiken satt Bo Sundström, det vill säga Bosse i Bo Kaspers Orkester. Han lyssnade och ringde upp sitt skivbolag Sony och sa:
– Ni borde ge Vera Vinter skivkontrakt!
Så blev det och nu, ett år senare är hennes debutalbum ”Idyll” här.
Tore Börjesson 2012[/vc_column_text][/vc_column_inner][/vc_row_inner][vc_empty_space height=”60px”][/vc_column][/vc_row][:]